Förra veckan så skrev jag en fråga till Jonas, Napratpatjonas (som är min coach under ett år), gällande mina ständiga bakslag i träningen. Sedan jag hade Corona julen -20 så känns det som jag inte kan köra på som förr vad gäller konditionsträning. Hade jag inte tappat lukt och smak då så hade jag inte ens vetat om att jag hade corona. Det satte sig helt klart i kroppen och gjorde sig ständigt påmind när det kom till träning. Eller är det inte det som ligger och spökar utan ”min ålder” läs klimakteriet frågade jag Jonas?
Nu tror jag i grunden på att kroppen är en helhet. Det går inte att se på en kroppsdel i taget utan att allt hänger ihop. Det har på den privata sidan varit stormigt med på flera sätt i några år nu vilket har tagit energi av mig och till det kan läggas att min pappa dog förra året i slutet av maj och min mamma fick diagnos Alzheimers i samma veva.
Jonas har ett holistiskt synsätt och vi skrev lite fram och tillbaka om mitt tillstånd. Det jag vill dela med mig av är orden som Jonas skrev till mig ”läkningsprocess”. För mig blev det så stor skillnad att tänka att jag är i en läkningsprocess och att det inte handlar om sjuk eller frisk. Så nu tar jag mig ödmjukt an den tanken att jag är i en läkningsfas. Det betyder att jag ska tänka steg för att bli frisk och stark igen. Tänk vilken skillnad det kan göra med ord. Där ett ord för dig innebär något helt annat än vad det gör för mig och tvärt om. Det är väl också det som gör kommunikation svårt. Vi tolkar och läser in annat än vad budbäraren menade.
Jag kommer att bära med mig detta tankesätt att jag är i en läkningsprocess. Det kommer att ge mig ett lugn och mer eftertänksamhet när jag vill köra på än att tänka jag är sjuk eller jag är frisk. Jag är där emellan nu. På en skala är jag närmare frisk än sjuk även om jag har en bit kvar till den konditionsnivå jag önskar att befinna mig på.
